Kascinsky.Omslagbild bokinfo.jpg

Bokförlaget Hansson & Bruce ger ut en översättning av Theodore Kaczynskis Industrisamhällets framtid.

Utgivningsdatum: sista augusti 2019. Översättare är Erik Philipsson.

Det industriella samhället har haft katastrofala konsekvenser för mänskligheten. Så inledes Industrisamhällets framtid, det manifest som publicerades i amerikansk dagspress 1995 som en eftergift åt den anonyma avsändaren som då var känd som Unabombaren. Under sjutton år hade Unabombaren bedrivit individuell terror mot det han uppfattade som representanter för ett alltmer förtryckande samhälle. sammanlagt 16 bomber orsakade tre dödsfall och skadade drygt tjugo personer. Unabombaren kunde slutligen gripas 1996 och visade sig vara Theodeore Kaczinsky, en före detta matematikprofessor som dragit sig undan till en enslig tillvaro i en stuga nära Lincoln i Montana.

I Industrisamhällets framtid beskriver Kaczinsky sin världsbild och motivet till sitt handlande. Han uppmanar till en social revolt mot den teknologiska grundval som hotar alla mänskliga värden, styr våra sociala sammanhang och reducerar mänsklig handling till meningslösa tidsfördriv. För människan i det moderna industriteknologiska samhället återstår bara att lyda och utföra sin plikt mot ett system som reducerat den enskilda människan till en kugge i ett maskineri som den varken förstår eller kan påverka, och som i förlängningen hotar att göra människan själv överflödig. All samhällskritik måste för att göra upp med människans alienation gå till den teknologiska roten i vårt samhälle, all annan opposition är förljugen eller missriktad.

Kaczinskys tolkning av människans ställning på jorden måste ses i ljuset av den civilisatoriska kris som många tycker sig se. Människans marsch från tillblivelse och medvetande till makt att omskapa sin omgivning framstår alltmer som ett hot mot vår tillvaro. Med detta pessimistiska perspektiv är det tydligt att Kaczinskys beskrivning har djupa rötter i civilisationskritiska strömningar.

Beställ boken på order[at]soderbokhandeln.se för specialpriset 150:-, inklusive porto.


Attlydaauktoritetomslag.jpg

en nyöversättning av Stanley Milgrams Att lyda auktoriteter. 

Onda handlingar utförs inte bara av onda människor. Stanley Milgrams lydnadsexperiment visade hur stark vanliga människors benägenhet att lyda auktoriteter är. Till och med när det skadade andra och trots att det stred mot deras värderingar så valde ett stort antal vanliga amerikaner i Milgrams klassiska experiment 1961 att frivilligt lyda experimentatorns tillsägelser och ge offret dödliga elchocker. Ett pessimistiskt bråddjup öppnade sig: vi är alla potentiella förövare. Vanliga människor kan bli delaktiga i destruktiva processer bara genom att lyda och göra sin plikt, ibland utan att själva ens vara i närheten av några onda handlingar, det kan räcka med att skyffla papper på kontoret, ondskan är inte bara allmän den är dessutom banal. Men läser man Milgrams studie i lydnad i sin helhet så träder en mer komplex bild av människan fram. Läs och jämför resultatet av det ikoniska experiment 5 där 65 procent lyder med experiment 11 där försökspersonerna tillsammans revolterar mot auktoriteten och skonar offret. Mer än femtio år efteråt är Milgrams experiment fortfarande ett akut och delvis oförklarat fenomen — varför lyder människor? 

Utgivningen är planerad till september 2019. Översättare är Bo Greider.


Ömsesidig hjälp, en klassiker i marginalen

Hösten  2017 gav bokförlaget Hansson & Bruce ut sin första titel – en nyöversättning av den ryske naturvetaren och politiska aktivisten Piotr Kropotkins populärvetenskapliga klassiker Ömsesidig hjälp. Översättningen är gjord av Bo Greider som också skrivit ett efterord där boken presenteras på ett delvis nytt sätt. 

Piotr Kropotkins Ömsesidig hjälp är en påminnelse om den stora nytta och det nöje som samarbete är för människor och djur – ja, sannolikt för alla levande organismer på vår jord. Trots att boken ofta avfärdats som en naiv predikan över godheten eller som politik i vetenskaplig förklädnad, så har den levt vidare i marginalen av det vetenskapliga och politiska tänkandet. Numera står det dock klart att bokens huvudidé var väl förankrad i den naturvetenskap som utvecklades i författarens hemland Ryssland. Det var först i exil, i kontakt med den tolkning av Darwins utvecklingslära som kommit att dominera den engelska traditionen, som Kropotkins betoning av samarbete snarare än kamp som en verksam faktor i utvecklingen, framstod som naiv. Och det var ju denna darwinism, med sin idé om kamp och konkurrens som kom att prägla 1900-talets vetenskap och i hög grad formade föreställningen om människa och samhälle. Ja själva idén om kollektivt handlande utdömdes av samhällsvetenskapen som – om inte omöjlig – så osannolik. I praktiken kom den typ av kollektiva, jämlika, gemenskaper som i Ömsesidig hjälp framhålls som mest förenliga med människans samarbetsförmåga att trängas undan av hierarkiskt och individuellt organiserade gemenskaper. Kollektiva gemenskaper, både för fördelning av rättigheter och för hantering av gemensamma resurser förpassades till utopierna. Kanske är det just därför Ömsesidig hjälp för en nutida läsare har det nyupptäcktas förmåga att entusiasmera, både med sin kritik av konkurrenstänkandet och skildringen av samarbetets möjligheter, men också för att den slår an en ton av ömsesidighet, nästan vördnad, i förhållande till den biosfär som den nuvarande samhällsordningen hotar i sina grundvalar. 

All is for all! If the man and the woman bear their fair share of work, they have a right to their fair share of all that is produced by all, and that share is enough to secure them well-being. No more of such vague formulas as “The Right to work,” or “To each the whole result of his labour.” What we proclaim is The Right to Well-Being: Well-Being for All!
— Memoirs of a Revolutionist (1899) Part IV, Sect. 3
Piotr Aleksijevitj Kropotkin.

Piotr Aleksijevitj Kropotkin.